Den här bloggen innehåller affiliatelänkar - när du handlar via dom stödjer du mitt arbete med bloggen men det kostar inget extra för dig 💛

d

Fan också, nu halkade jag från bloggen igen som jag lovat mig själv att jag inte skulle göra. Jag försvinner iväg åt olika håll fast det är den här platsen jag borde hålla fast vid. Det är hit jag kommer återvända om 10, 20, 30 år och nyfiket se tillbaka på vad jag gjorde om dagarna och vad jag funderade över när jag var ung.

För även om det mest varit massa tips genom åren så vet jag att mitt liv och mina tankar funnits med mer och mer. Jag har varit personlig men aldrig djup eller privat. Det kommer jag säkert önska att jag hade varit när jag återvänder i framtiden.
Jag borde skriva dagbok, men den enda dagboken jag lyckats upprätthålla är just bloggar, när jag var tonåring. Jag skrev mycket när jag var sjuk men jag vet inte om jag någonsin kommer orka läsa om hur jag hade det dom åren.

Nu, ett helt annat liv, jag med en framtid. Jag med ett levande liv. Den 20-åriga Solinan hade varit imponerad om hon hade fått veta att hon ens var vid liv nu. Jag beskrev mig själv som ung i början av texten - jag är 28 och det kanske räknas som ungt, men jag känner mig yngre än så: som en 20-åring utvecklingsmässigt men med en åldrad själ. Jag är rädd att jag kommer att få en kris när jag fyller 30 eftersom jag inte alls kommer att kunna identifiera mig själv som en vuxen kvinna i 30-årsåldern.

Fast det är två år kvar och det händer mycket med mig nu. Jag har landat i att jag ska leva och jag börjar hitta min plats i livet men jag är fortfarande vilsen och har en lång väg kvar innan jag står helt stadigt på jorden, men jag kommer dit.

Jag ser fram emot framtiden när jag har lyckats släppa mina osäkerheter och kan hantera min orimliga oro, när dom inte håller tillbaka och ner mig och jag kan leva mer. Åstadkomma mer, uppleva mer.

Men det har varit en lång väg från avgrundsdjupet och den mardrömsvärld jag levde i då tills där jag är idag. Tänk var jag är idag. Det är så wow, så coolt. Jag är så tacksam och det är min skyldighet att göra det bästa av den chansen jag fått, att överleva och leva som en frisk människa. Fast med utmattning som handikapp.
Men det är okej, jag är övertygad om att det går att vara lycklig ändå, bara man lyckas acceptera det och lära sig att leva med det. Jag kämpar mycket med mitt dåliga samvete över allt jag inte orkar, att inte räcka till. Att känna mig sämst i världen.

Vad skönt att få sammanfatta och sätta ord på allt. Jag är så redo för att ordna upp dom sista bitarna som hindrar mig från att få vara mitt bästa jag. Tills jag fyller 30 år ska jag fan vara mitt bästa jag (för att öka på risken att hamna i en kris när jag dessutom inte lyckats uppnå det jag nu tänker att jag ska ha lyckats med, haha).

Om nån läst ända vägen hit, var är du i livet nu? Är du tillfreds med var du är och hur du är, eller har du bitar kvar att jobba med? Och jo, KRAM ❤

PS. Kommer inte skriva massa såna här tråkigheter framöver, men ibland är det så skönt att bara få skriva av sig. Det är väl lyxen med att ha sin blogg som hobby och dessutom en halvdöd sådan utan en massa läsare med speciella förväntningar. Men ni är några få som inte ger upp om mig tror jag och det är så himla fint. Hörrni vi hörs igen, snart
🤗

OBS! Endast veganska tips sen Oktober 2018 - Följ gärna YAY ITS VEGO på Instagram för Veganstips! 🌱

Gillar

Kommentarer

Malin,

Känner så igen mig i det du skriver! ❤ Du är grym som har tagit dig så långt!

gratisprinsessan.se
_sarah
_sarah,

Du är en grym tjej Solina och du ska vara stolt både över den du är och dit du kommit!

nouw.com/_sarah